Charlton visade upp ett sällan förekommande övertag från början till slut när Shrewsbury tämligen enkelt besgrades i deras blott tredje förlust på hemmaplan den här säsongen. Inga förändringar i ligan men Charlton stärkte ändå sina aktier genom övriga resultat bland topplagen. Är den ljusnande framtiden vår?

Jag gissade fel på både det ena och det andra i min rapport inför matchen men med tanke på hur matchen slutade så är det brister jag glatt bjuder på. Efter bara tre dagar i klubben trodde jag inte att Purrington skulle få starta på vänsterbacksplatsen, men det fick han och Dijksteel fick starta på bänken. Den av Bowyer ständigt rosade Lapslie fick också börja på bänken till förmån för Marshall som åter blev utbytt just mot Lapslie. Jag trodde att det skulle bli en tight tillställning med statistiken till stöd. Trots sin placering i tabellen är Shrewsbury ett bra hemmalag med blott två förluster inför gårdagens match och +6 i målskillnad, nu har de tre förluster och +3 i målskillnad.

Bowyer startade matchen med 3-5-2 vilket förmodligen bidrog till några oväntade namn i startelvan. Då taktiken inte bidrog till de fördelar han hade hoppats på så ändrade han om det hela till sin vanliga diamant innan första hälften av första halvlek var spelad. Det här var en match som ur ett statistiskt perspektiv såg ut att vara jämn men den blev aldrig riktigt spännande. Det var Charlton som stod för kvaliteterna från början till slut. Innan Taylor öppnade målprotokollet i 26 minuten genom att hålla sig framme på en retur efter en hörna hade Grant haft två gyllene en-mot-en lägen där Arnold i Shrewsburys mål gjorde fantastiska räddningar. Arnold upprepade åter igen bedriften mot Grant i början av andra halvlek och Grant var oerhört frustrerad. Han kände sig förmodligen något lugnare när den hårt jobbande lagspelaren Pratley fick på en praktträff rakt upp i klykan strax utanför straffområdet knappt tio minuter in i andra halvlek.

Bara minuter senare bjöd Lapslie på ett hårt lågt inlägg som Taylor styrde precis utanför. Även Bielik hade ett gyllene läge att nicka in ett mål i första halvlek så Bowyer hade goda belägg för att påstå att Charlton kunde och kanske borde ha vunnit den här matchen med sex-sju måls marginal. Inom den efterföljande kvarten hade Charlton ytterligare tre målchanser där Shrewsbury hade marginalerna på sin sida. Med drygt tio minuter kvar av ordinarie matchtid fick Grant till slut sin revansch och jag fick i alla fall ett rätt i mina förutsägelser, dvs att Grant liksom i säsongens första hemmamatch avgjorde matchen om än inte på ett lika spektakulärt sätt. Situationen blir något komisk när hemmalagets forward Grant fäller bortalagets forward Grant i eget straffområde och orsakar straff. Grant, den senare, tog själv hand om straffen och även om han därmed bröt mot den gyllene regeln så gjorde han inget misstag utan kunde stänga matchen. Kanske var det redan förutbästämt att Taylor har missat tillräckligt många straffar och att Grant därmed är straffskytt nummer ett?

Taylor har därmed gjort 15 och Grant 12 den här säsongen och det känns tryggt med bra målgörare på topp. Utfallet hade naturligtvis kunnat vara ännu bättre men så länge vi inte förlorar så många matcher tror jag att självförtroendet stiger vilket kommer att få ett positivt utfall i slutänden när det väl gäller. Genom att Portsmouth förlorade och Luton spelade oavgjort mot Sunderland så knaprade vi in någar poäng på samtliga dessa framförvarande lag även om de har en eller två (Sunderland) matcher mindre spelade. Genom att vi är utslagna ur alla cuper så har vi ett lugnare matchschema framöver medan de tre andra lagen har det motsatta. Så länge vi vinner våra matcher ökar sannolikheten att vi kan knapra in ytterligare försprång och den som jagas är alltid mer stressad än den som jagar. Nästa lördag är det på pappret åter en ganska lätt match hemma mot Accrington som spelade oavgjort och mållöst hemma mot Bristol Rovers igår. Med samma inställning som igår skall vi kunna plocka en ny viktoria!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2019-01-13, 10:20