Guldet blev till sand i årets sista match borta mot Derby. Charlton var det klart sämre laget från början till start och trots att de fick spela med en man mer i fem sjättedelar av matchen så var de aldrig i närheten av en seger. Nu gäller det för Bowyer att skaka liv i de liken som finns kvar, gärna om det finns några i garderoben för nu är goda råd dyra!

När många av oss var på plats och såg Charltons insats hemma mot Preston trodde nog många inklusive mig själv att det var ett sällan skådat ögonblick av håglöshet och frånvaro av jävlaranamma från Charltonspelarna. Tyvärr kom den tron på skam i måndagskväll borta mot Derby. Man undrar vad som rörde sig i spelarnas hjärnor, vad vet de som inte vi vet? Hade de redan firat in det nya året och led av en kollegial baksmälla? De var i alla fall inte mentalt med i matchen och det kunde blivit ett mål i baken redan i första minuten när Waghorn kom fri med Phillips. Ett ganska tamt avslut kunde enkelt avstyras av Phillips som gav sina lagkamrater en ordentlig utskällning.

Nu kan man ju tro att det skulle väcka björnarna från dvalan men icke då. Tio minuter senare är Sarr långt nere i Afrika och köper korv och tillåter ett inlägg som aldrig borde ha kommit. Waghorn är där och petar till bollen, Phillips slänger ut ett ben som får bollen att åka i en hög båge mot bortre delen av målet. Solly är där och det känns som om han kommer att kunna nicka bort bollen då han är först på bollen även om han har en Derbyspelare i ryggen. Mot allt sunt förnuft och mot alla odds försöker då den tvärhand höga Solly försöka sparka bort bollen när den befinner sig i hans huvudhöjd. Knight kan då istället toucha in bollen och sig själv i nätet och nedförsbacken kändes gigantisk när jag tog mig för pannan och undrade om det verkligen var Championship jag tittade på och inte Karlbergs P8:or.

En av hjältarna från Wembley, Kristian Bielik, till dagen mittfältare i Derby dit han såldes från Arsenal för runda slängar £10 miljoner, såg till att hålla liv i matchen genom en något illa övertänkt tackling på Gallagher som fick domaren att se rött i 17 minuten. Gallager var liksom i matchen hemma mot Preston den enda som hade både hjärta och hjärna med i matchen från Charltons sida så långt. Även om Charlton därefter kunde ta över större delen av spelet så gick allt i slow motion, att använda sig av ett tillslag och låta bollen trötta ut Derbyspelarna fanns inte på världskartan. Det var konstant två, tre eller till och med fyra tillslag i varje passituation. Och när de väl hade fördel av att vara en man mer och därmed lättare kunde avancera centralt på mittfältet så passades bollen istället ut på kanterna där det var väsentligt mindre med plats och som elva gågner av tio ledde till att bollen sparkades bort eller förlorades vilket oundvikligen ledde till en magnifik omställning från Derby som genast ledde till en betydligt giftigare målchans än vad Charlton dittills hade lyckats prestera.

Första halvlek tog slut och in kom Taylor från bänken i hopp om att kunna förändra matchbilden. Utifrån ryktena om att han skulle vara på väg bort i transferfönstret så förstärktes väl dessa när han inte spelade från start. Enligt Bowyer berodde det dock på att han fortfarande inte var helt återställd och att de två tidigare matcherna hade tagit hårt på honom. Anledningen till att han kom in redan i andra halvlekens start var att Bonne lades till listan över skadade spelare som nu är uppe i 13 stycken! Inte lätt att vara kapten på ett sjunkande skepp där hålen bara blir större och större....

Trots Taylor på plan så ändrades inte matchbilden särskilt mycket. Även om man har en bra avslutare så måste ju någon spela fram bollarna men då hastigheten på uppspelen var lika lösiga som tidigare så kunde han inte dra nytta av sin snabbhet. Med cirka kvarten kvar av matchen så gick hela Charltons försvar bort sig totalt när tre backar markerar en anfallare vid ett inlägg och den tidigare målskytten Knight lämnas helt fri vid straffpunkten. Trots sina unga år slår han en behärskad bredsidevolley förbi en chanslös Phillips, han var nog inte glad på sina medspelare denna dag. 

Ett litet hopp tändes fem minuter senare när Gallagher i ett sällsynt tillfälle i Derbys straffområde drogs ned och fick en ganska billig straff. Vill nog påstå att åtta av tio sådana situationer frias av domare. Nåväl, Taylor fick chansen att promenera fram och vänta ut Hamer för att sedan lika iskallt som vanligt placera in en reducering. Det kom ett litet försök till en slutforcering men det var ändå ett ganska halvhjärtat försök, spelet var allt för omständligt för att det skulle bli farligt. Samtidigt låg Derby hela tiden på lur för en kontraattack.

Några citat efter matchen säger det mesta om denna match där de flesta av oss nog hade förväntat oss en högst rimlig vinstchans efter insatsen hemma mot Bristol City.

Lee Bowyer
"We were poor from start to finish. We were out-battled and out-fought. We were second to all the second balls. We got what we deserved - nothing from the game. We weren't good enough. It's as simple as that. We got in to so many good areas but our quality with our final ball was very, very bad. We kept hitting the front man. Too many people were hiding. It wasn't good."

Sajid Choudhary
Det var en lorteindsats. Pratley’s gule kort var symptomatisk for indsatsen. Halvdoven, ventede for længe, mens en Derby spiller var sulten nok til at ‘chase’ bolden.

Självklart är det inte lätt att trolla med knäna för Bowyer men han borde kunna förvänta sig en professionell inställning från professionella spelare och inte något som är sämre än Karlbergs P8:or. Var detta Taylors sista match? Det borde klargöras redan i morgondagens match borta mot Swansea.

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2020-01-01, 10:45.