Trots bättre spel så var Charlton till slut åter igen ett nummer mindre än motståndarna. Som tur är så går de andra matcherna i vår favör så vi behåller vårt försprång till nedflyttningsstrecket, men hur länge? JJ har fortsatt mycket hemläxa att göra för att få laget att klara av de mest rudimentära grunderna för fotbollen. Så länge vi inte klarar av dem så kommer vi få fortsätta leva med hjärtat i halsgropen.

Fem förändringar i startelvan jämfört med i lördags vilket var både nödvändigt och väntat. Att trebackslinjen hölls intakt samtidigt som MK Dons annoncerade presenterade ett tremannaanfall bidrog inte till att läget kändes så mycket lugnare inför avspark.

Matchen blev några minuter försenad pga att domarens radiokommunikation med fjärdedomaren inte fungerade och sedan tappade han sin kortlek. Lite darrig start helt enkelt. När så matchen väl kom igång var det liksom i matchen mot Oxford så började Charlton matchen bra, mycket bollinnehav, bra passningar men generellt lite för långsamma bollförflyttningar för att skapa alltför mycket besvär. Varje gång de slutade upp med handbollsrullningarna, ökade hastigheten på passningarna så åstadkom de bra anfall. Dessvärre lyser otryggheten igenom för det var sällan mer än två spelare i straffområdet medan MK Dons hann att samla på sig sju-åtta stycken och då måste det till kirurgisk precision för att det skall bli riktigt farligt när bollen slås in via ett inlägg från kanten.

MK Dons såg lite bleka ut men det såg mest ut som om de avvaktade och det visade sig gång på gång när de ställde om till anfall och slog centrala uppspel på djupet så skapade de mycket farliga chanser och det var bara marginalerna som var på Charltons sida som gjorde att nollan hölls intakt. Charltons självförtroende verkade öka successivt i takt med att det inte blev några mål bakåt men rädslan hos innermittfältarna att avancera framåt trots att de är ohotade gör att det tar minst tio sekunder extra innan bollen kommer in i straffområdet och då hinner moståndarna (det här är genomgående match efter match) en förträfflig möjlighet att samla sina styrkor och på så sätt utmanövrera Charlton.

Charltons låga bollhastighet i kombination med att ständigt vända hemåt och ofta tillbaka till egen målvakt så fort motståndarna trycker på lite grann bidrar också starkt till att Charlton får lägga oerhört mycket kraft på att börja om gång efter gång efter gång. Charlton skapade dock flera goda målchanser och allra flest efter halvtimmen spelad. Men avsaknaden av att mittfältet fyller på in i straffområdet blir förödande för det finns nästan aldrig, förutom efter hörnor, någon som kan ta hand om andrabollen vilket oftast är totalt diametralt när det gäller motståndarna. Charltons absolut bästa chans kom av en slump efter att Dons målvakt brutit ett uppspel långt ut till höger i straffområdet och spelar bollen åt vänster där backen dräller med bollen och den rullar vidare till Burstow som har helt öppet mål från lite drygt femton meter. Det enda han behöver göra är att lätt lyfta bollen över backens fot och så är saken biff. Burstow gör dock generalmisstaget att i alla offensiva lägen alltid utgå ifrån att du kommer att få bollen så han är inte helt i balans och trycker till med kraft rakt på den utsträckta försvarande foten medan målvakten fortfarande hämtade korv.

Den missen skulle visa sig vara förödande när MK Dons stack upp i ett av sina fyra fem anfall under halvleken och åter spelade sig igenom Charltons försvar på djupet genom en liten stickare in i straffområdet. Charltons försvar blir för några ödesdigra sekunder bolltittande och ingen märker när Watson rundar backarna långt ut till höger i Charltons straffområde. Han tar emot bollen, bryter inåt och slår bollen förbi den utrusande MacGillivray intill första stolpen och nollan var spräckt i fel kasse efter drygt 40 minuter. Charltons spelare hängde med huvudet (oroväckande) men kvicknade till och spelade av halvleken. Bara ett mål i baken och hopp fanns ännu inför andra halvlek.

Andra halvlek började inte som man skulle kunna förvänta sig när Charlton ligger under. Man förväntar sig att vi skall lägga in en växel till men istället var det MK Dons som tryckte på och efter några minuter skaffade sig en hörna. Som så många gånger tidigare den här säsongen så är vi totalt bortkollrade i markeringen och en ohotad Dons-spelare nickar bollen mot målet men som tur var fanns Gilbey på plats som räddande ängel och kunde styra bollen över eget mål. Nåra minuter senare skapade Charlton sin bästa chans efter en hörna. Hörnan i sig skapade lite oreda men inte något farligt utan bollen styrdes ut men (peppar, peppar) så fanns en Charltonspelare på plats och han spelade inte bollen bakåt utan tryckte ut den på kanten igen till Morgan som nyss hade slagit hörnan. Morgan skickar en hårt lågt inlägg och vid bortre stolpen kommer Burstow perfekt i löpningen och skall bara sätta dit den med en enkel vänster bredsida men möter istället med högerfoten och drar den ordentligt utanför.

Likt i första halvlek skulle den missen visa sig vara än mer ödesdiger. Strax efter anfaller Dons på ett inte alltför skräckinjagande sätt och Charlton kan utan problem bryta bollen. Det verkar inte som om de tror på sig själva när de gör det så de fullföljer inte situationen utan låter Dons återerövra bollen och fortsätta framåt. Till slut får deras forward bollen alldeles utanför straffområdet, flytter bollen i sidled och får på ett ganska dåligt skott rakt igenom tre (!) försvarande spelare. MacGillivray räddar i och för sig men han verkar liksom Henderson ha svårt att se till att bollarna de inte greppar styrs bort från det farliga området. Bollen går ut till den framrusande Kesler framför alltför många bolltittande Charltonspelare och lyfter bollen enkelt i mål.

Dons kontrollerar sedan större delen av matchen och det är inte förrän Lee kommer in med ca tjugo minuter kvar som Charlton lyckas hålla fast bollen på offensiv planhalva. Det dröjer ytterligare ca tio minuter innan det blir riktigt farligt men oförmågan att fatta rätt beslut vid rätt tillfälle gör att chanserna oftast rinner iväg. Det var först i detta härad som Castillo som wingback för första gången utmanade målskytten Kesler och gjorde det bra, skapade direkt en målchans men som så många gånger tidigare så finns det ingen på plats i straffområdet.

Ännu en förlust men om vi skall hitta det positiva så är spelet bättre, engagemanget bättre, det finns energi och huvudena föll inte som mot Oxford. Gunter och Fawemo som ytterbackar funkade perfekt vilket förstärker sannolikheten att Clare inte kommer tillbaka efter sin avstängning. Matthews var bra som wingback till höger och levererade många bra inlägg. Castillo dito på vänster var stabil men vi borde förvänta oss mer. Morgan kämpar på men har inte den bollkontroll han måste ha för att lyckas på de små ytorna. Dobson kanske var dagens bästa spelare men även han fallerar liksom Gilbey och Morgan i att inte avancera centralt där det allt som oftast finns oceaner av yta att bryta orörd mark. Burstow gjorde kanske sin sämsta match med två möjligheter som bör vara mål och sedan utgår skadad.

Vi börjar få en diger skadelista men ändå så var det med alla "andrahandsalternvativ" den bästa insatsen på länge trots förlusten. Om vi kan hålla i det här spelet och få tillbaka en ordinarie forward så kan det absolut göra en skillnad tillräckligt för att stoppa förlusterna.

JJ behöver jobba mycket med oerhört rudimentära moment.

1. ETT tillslag, vi har ofta inte ens två utan tre, fyra tillslag för att få till en passning i sidled på 10 meter medan motståndarna har ett tillslag.
2. Sluta spela bollen bakåt och eller i sidled. Målet är längst fram. Hellre förlora bollen i offensivt straffområde än att tillåta motståndarna avancera upp på vår planhalva och sätta press på oss. Vi förlorar viktigt momentum och bjuder mer eller mindre på möjliga målchanser.
3. Se till att flytta hela laget när vi anfaller. En enda gång i den här matchen fyllde mittfältet på när wingbacks öste in bollar från kanten. I övrigt så var det aldrig mer än tre spelare i offensivt straffområdet, oftast två, Allt medan Dons hade sju-åtta spelare i eget straffområde allt beroende på onödiga dribblingar och tillbaka till punkt 1, allt för många tillslag.
4. Sluta halvmarkera, man vinner inga boller på fem-tio meters avstånd.
5. Sluta spring bredvid bollhållaren, tryck till bollen och/eller spelaren så kan vi minska motståndarnas målachanser med minst 50%.

Det mest oroande med detta är att det är mer eller mindre precis samma coachning jag gör till min snart 14-åriga dotter vilket gör att om hon bara hade fysiken så skulle hon i stort sett plats platsa i Charltons A-lag. Till skillnad mot Charlton så uppfyller hon i alla fall punkt 3 som den mitt-mitt hon är.

Det kommer att krävas mer poäng för att säkra kontraktet, jag gissar på 10 poäng för att vi skall slippa klara det med darr på ribban. Det var kanske inte främst i den här matchen vi skulle plocka poäng och dessvärre är det kanske inte så mycket som talar för nästa match borta mot Sheffield W heller och sedan möter vi Sunderland hemma och det är väl där som vi kan förvänta oss en vändning, Sunderland har om möjligt ännu sämre form och målskillnad än Charlton med fem förluster och en oavgjord på de sex senaste omgångarna och tappar mark som en sten. Förhoppningsvis kan en eller två nu skadade spelare vara tillbaka tills dess och bidra till de förstärknignarna vi så väl behöver.

C'mon Charlton!!!!

Artikeln skriven av Lars Liljegren, 2022-02-22, 23:40